Ny blogg^^
Så. Tjej, 16 år gammal, snart 17. går i 1:an på gymnasiet, natur. Vill allra helst - gilla mig själv.
Vikt: 60.5 kg, talar ganska mycket för sig själv tkr jag :O Ska ta mig ner till 45, vet inte hur många gånger jag har försökt. Har haft dessa tankar i kanske tre år av och till. Har verkligen försökt att göra nått åt mina problem men har misslyckats och lett till ännu mer hatande av mig själv. Vad ska jag göra? Försöka igen. Fast jag redan vet att jag kommer misslyckas.
Allt detta är bara ett rop på hjälp känns det som, att folk ska märka att bakom mitt lende mår jag skit. Snälla hjälp mig, för jag kan inte hjälpa mig själv längre. Inget är värt något längre, vad lever jag för? Två saker. ett: är för feg för att faktikst våga dö. två: vill inte såra de människor som faktiskt gillar mig.
Snart orkar jag inte längre, att leva med den person man hatar mest i hela världen är svårt. Det finns alltid där, när jag skrattar & ler. Det finns alltid där men klarar inte av att få de där tankarna att försvinna. Känner att jag svamlar på om olika saker nu, men ni får vara lite tålmodiga med mig. Känns som allt som finns inom mig måste ut.
Vad har hänt med alla mina löften om att bli smal, bli nöjd med mig själv? Såklart finns de kvar, klarar bara inte av att svälta mig själv lika ofta som förut längre. MIna svältperioder kommer mer sällan numera :( Hade en rikigt bra period på tre veckor i januari, gick ner 7 kg. Fan fan fan! Så jävla typiskt mig att alltid misslyckas
Vikt: 60.5 kg, talar ganska mycket för sig själv tkr jag :O Ska ta mig ner till 45, vet inte hur många gånger jag har försökt. Har haft dessa tankar i kanske tre år av och till. Har verkligen försökt att göra nått åt mina problem men har misslyckats och lett till ännu mer hatande av mig själv. Vad ska jag göra? Försöka igen. Fast jag redan vet att jag kommer misslyckas.
Allt detta är bara ett rop på hjälp känns det som, att folk ska märka att bakom mitt lende mår jag skit. Snälla hjälp mig, för jag kan inte hjälpa mig själv längre. Inget är värt något längre, vad lever jag för? Två saker. ett: är för feg för att faktikst våga dö. två: vill inte såra de människor som faktiskt gillar mig.
Snart orkar jag inte längre, att leva med den person man hatar mest i hela världen är svårt. Det finns alltid där, när jag skrattar & ler. Det finns alltid där men klarar inte av att få de där tankarna att försvinna. Känner att jag svamlar på om olika saker nu, men ni får vara lite tålmodiga med mig. Känns som allt som finns inom mig måste ut.
Vad har hänt med alla mina löften om att bli smal, bli nöjd med mig själv? Såklart finns de kvar, klarar bara inte av att svälta mig själv lika ofta som förut längre. MIna svältperioder kommer mer sällan numera :( Hade en rikigt bra period på tre veckor i januari, gick ner 7 kg. Fan fan fan! Så jävla typiskt mig att alltid misslyckas
Kommentarer
Trackback
